Än en gång…..

Hallå på er där ute! Än en gång har jag uppdaterat dåligt här och jag kommer inte med någon dålig ursäkt, det har helt enkelt bara blivit så. Det tar inte lång stund att skriva ett inlägg men ibland räcker inte tiden och den prioriteras dessutom på annat sätt.

Mycket har lagts på möten, barnen och kurs. Att leva med barn kräver ju såklart både engagemang, tid och fokus. Att finnas där, stötta och vägleda. Men ännu mer med barn som har Npf. Här kräver det ännu mer tillsyn, vägledning och att alltid  vara steget före vilket ger mig som mamma ännu mer hålla-mig-vaken (fokuserad) krav. Innan vi fick så mycket information och kunskap om denna diagnos kunde jag inte ens drömma om att det var just såhär föräldrar och barn med Npf har det. Jag har skrivit det förut och jag står för att jag inte trodde på alla dessa Adhd diagnoser, hemskt av mig verkligen men idag VET jag annat. Jag VET att föräldrar kämpar livet ur sig varje dag, för jag gör det! Jag VET att diagnosen finns och vad den innebär, för vi har fått den. Jag VET också vad det beror på, för jag har fått den kunskapen/kursen. Jag VET också att diagnosen inte bara sätts genom ett besök utan med massor av delar som sätts ihop, för vi har gjort det. Jag är så oerhört tacksam att vi fått diagnosen för nu kan jag förstå varför min son är den han är. Jag kan också få strategier och förståelse i hur jag ska bemöta honom. Det har hjälpt oerhört mycket att fått denna istället för att hela tiden ställa sig frågan ”vad gör jag för fel?” Att vi sen har enormt bra stöd i läkare, kursledare, material, pedagoger, rektor och andra föräldrar gör det hela super skönt.

Men nu var det ju inte detta jag skulle uppdatera er med, men det känns så skönt att ha skrivit detta. Mycket av min försvunna tid vid datorn och bloggen beror ju till en del av detta. Sen har vi såklart förgyllt våra dagar med massor av annat.

Solen har ju varit på besök och visat sig från sin bästa sida med jätte härlig värme och strålar som jag tror alla törstat efter. Barnen blev bruna och fulla i spring, mamman bränd och pappan grillsugen. Umgänge med vänner och familjer och eldfest är bara några av det aktiviteter vi ägnat oss åt bortsett BVC besök, föreläsning och kursavslutning 🙂

Bjuder er här på lite bilder och inser att det finns så mycket mer att uppdatera er med, men en del av det får ett eget inlägg.

Wilhelmina sover gott i skuggan en av de varma dagarna.

Grillning med tre familjer från kursen. 22 barn och 8 vuxna.

Massor med skratt och lek, helt underbart härligt.

Eldfest och födelsedagsfirande hos bästa F och R. Verkligen super mysigt.

Avslutar med en ny bild på mig, osminkad och helt naturlig. Precis som mitt liv, det går upp och det går ner. Glädje, sorg och saknad. Goda stunder och dåliga stunder. Helt naturligt. Naket och sant.

Ha nu en fantastisk dag och hoppas att ni inte har något emot mer uppdatering på kort tid (insåg att jag har så mycket att skriva om). Ha det fint och var rädda om er. Ta hand om er.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

 

ADHD

Kurs i strategier idag också. Viktigt. Nyttigt. Bra.

Vi har en son med ADHD. Vi gömmer oss inte bakom diagnosen eller har den som ursäkt men den ger en stor förklaring till varför saker blir som de blir ibland. Det märks också att han själv ibland inte har en aning om varför det blev just sådär dumt av just den handling han gjorde. Impulsen avgjorde. Att ha ett barn med ADHD innebär att vara på sin vakt, ligga steget före, ha öron stora som elefanter och ständigt vara närvarande både som föräldrar, pedagoger och andra runtomkring. I vårt fall innebär diagnosen massor av energi, lätt för skador, trasiga kläder, utbrott, trasiga mediaprylar etc. Men också oerhört stor kärlek. Alla känslor förstärks enormt.

Troligtvis har vi en underdiagnos i detta också en så kallad utåtaggerande beteendeproblem (trots,aggressivitet) i vårt fall verbalt . Vilket gör att han säger fula ord, påhittade ord som kan vara riktigt sårande. Det viktiga här är att man inte tar åt sig eftersom vi vet att han inte menar dem. Han har enormt mycket känslor och de är enormt stora, tycker han om någon tycker han om denne MYCKET, tycker han inte om någon märks det tydligt på kroppsspråket. Ja alla känslor visas och med mycket kraft.

Viktigt att veta är att vår son uppfostras precis likadant som våra andra barn. Han vet vad som är rätt och fel men det blir bara så fel ibland. Han vet också vad man får säga eller inte men i den frustration eller det tillfället så handlar impulsen fort och först. Vilket i hans fall leder till verbala uttryck. Trots att han vet hur fula och fel ord han säger kommer dem bara. Vi pratar med honom och han vet att han gör fel, han skäms likt en hund. Vilket tyder på att han vet och har förstått men att impulsen inte går att hantera.

Jag hade ingen kunskap om ADHD innan vi förstod att det finns hos oss och vi fick insikt i det med hjälp av läkare, sköterskor och nu kursen. Men också en hel del artiklar och filmer. En film vi verkligen gillar är denna:

Varför skriver jag detta inlägg då? Jag ville få ner mina ord. Ville skriva för att skriften också gör mig själv mer medveten om vad jag/vi går igenom varje dag, varje vecka, varje månad. Och jag såg i mina kommentarer att vi faktiskt är fler, trots att man kan känna sig så ensam. Jag ville informera och jag hoppas att förståelsen från de runtomkring ska bli större, jag tror på att kursen ska ge mycket och det finns säkert massor jag missat att skriva men nu har jag fått lätta på detta lite.

Nu dags att göra sig i ordning för att åka om en stund. Önskar er alla en riktigt härlig fredag.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png