Jag ber om ursäkt att jag inte skrivit på länge, ni är många som via instagram berättar att ni saknar mig och önskar läsa inlägg här, känns kul att ni saknar mig men jag har tappat skrivlust och faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig har jag inte vågat dela med mig. Jag är just nu sårbar och det gör att blotta sig känns skrämmande. Men jag känner att jag tror vi är många där ute som har samma svårigheter som vi och har bestämt mig för att ändå våga blogga. Vi lever som en del av er vet via instagram med NPF (Neuropsykiatriska funktionsvariationer så som ADHD/ADD/Autism m.m) och i vårt fall handlar det om ADHD i kombinerad form och svår. Detta gör att vi har många fler utmaningar i vårt föräldraskap. Att alla som har barn vet att det kan vara en utmaning att vara förälder kan vi nog allihop vittna om. Men att ha barn med NPF (eller annan svårighet/sjukdom) sätter verkligen föräldraskapet på prov. När man får ett barn med humör och vilja som litet ser man det som gulligt men när det inte bara handlar om humör och personlighet utan en funktionsvariation då är det inte längre gulligt utan det kan bli både stressande, uttömmande och svårt. I vår familj skyller vi inte på variationen eller diagnosen men läser man på finns det många förklaringar. Vi har 3 barn med färdiga diagnoser och 2 som utreds. Här hemma har vi just nu utbrott/explosioner, ångestatacker, tömd energi och mer därtill vilket gör att mycket annat sätts åt sidan. Som förälder blir man ledsen, uppgiven, ensam och frågande. Precis som i en diabetesupptäckt (eller vilken sjukdom/diagnos som helst) frågar man sig VARFÖR? Man går med ständig oro, känsla av ensamhet och trippar på tå. Man gör allt för att agera med lågaffektivitet, lära sig mer, hjälpa och stötta barnen. Vi läser på, åker på utbildningar och föreläsningar. Men trots detta hamnar vi i svackor där man känner sig sämst. Då ges inte annat tid. Bloggen blir lidande, umgänge med vänner eller rent av tid för varann sätts åt sidan. Jätte dumt jag vet men när mycket av både energi och tid går åt för att ge stöd åt barnen, reda i utbrott, prata med skolan, andra föräldrar eller förhindra skador då hamnar saker längre ner på listan. Och oftast är det enkla saker som får vika undan, så som bloggen. Detta kunde ju bli en ventil men för mig räds jag dömande, oförståelse och hat. Många andra vet ju ofta bättre hur andra ska uppfostra sina barn eller hur andra ska göra i livet, ja om man ska lyssna på en del åsikter alltså. Jag vet att vi gör vårt yttersta och jag vet att vi gör allt bra men det är lätt när det är mycket att trycka ner det och känna sig sämst. Det tror jag alla föräldrar någon gång känner diagnos eller inte. Jag tror att man får ge allt tid. Bloggen. Familjen. Svårigheterna. Ja allt får ges den tid de behöver. Ibland går något före det andra och ibland kommer det andra före och så länge man känner att man räcker till är det bra. Så länge kärlek får vara i främsta rummet och överst på listan klarar vi allt. Och faktiskt är familjen vår nummer ett därför får ni ge oss tid. Inlägg kommer när tid, ork och lust finns. Jag hoppas också att ni ger oss ert stöd. Sprid er kärlek.
Har ni frågor eller tankar skriv gärna men tänk på att jag av integritet inte tänker säga vilka barn det handlar om ifall inte de själva vill.
Man kommer långt med kärlek.
‘Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv – Astrid Lindgren
En nyfiken Leehloo får avsluta detta inlägg och undrar ni hur man får tid med allt är mitt svar alla i familjen ”hänger på armen”. Vad jag menar är att oavsett vem som behöver stöd eller hjälp så hänger övriga barn med bredvid (eller på armen) ❤
Hoppas få er förståelse om bloggen viks lite åt sidan. Hoppas få er förståelse i att man som förälder är sårbar. Och hoppas att ni kan ge oss er kärlek eller kunskap.
❤ Kärlek till er alla ❤ /TrollMorsan
Med lek, skratt och samtal. Allt från himmel och jord. Lek ute och inne. Hoppa studsmatta, gunga, kasta lasso och kika på kossorna inpå knuten. Men också plus plus och pyssel inne. Kikade på amerikanska bilar och motorcyklar i garaget. Vi åt grillat, drack kaffe/te och avslutade med snacks och dricka. En lördag barnen inte ville skulle ta slut ❤
Massor av maskiner då är Matheus nöjd 😊
Kör och gräva.
Gungar.
Hänger och klättrar.
Kikar på kossor.
Wilhelmina ❤Tack så hjärtligt för en helt fantastisk Lördag.Var rädda om er och varann 💕 /TrollMorsan
Lykke Anna Leehloo
Våra älskade Trollungar (Alexsander fattas) Älskar er alla till sista stjärnan ⭐
Vår skatt ❤ Bara Alexsander som saknas men svårt att få en bild med 100 mils avstånd 😑
Börja det nya året med födelsedag är helt fantastiskt ❤
Jag och födelsedagsbarnet ❤