Ole Olyckan…

Helgen skulle innehålla en härligt mysig kryssning men den byttes till familjemys. Ole olyckan var framme i fredags och lilla Matheus ramlade ur vår säng och bet sig rejält i tungan. Vi var snabba på att få fram is och fick både blödning och svullnaden att gå ner, men jag kände mig orolig och ringde 1177 två gånger innan vi sen tog en bilfärd till jourcentralen. Där fick vi vänta och vänta….

Och medans vi väntade sov han….

Och vi fick vänta… sist av alla när klockan var över 22 blev det vår tur. Matheus som då vaknat till vägrade såklart att öppna munnen 🙁 vi fick nästintill tvinga honom och en skymt kunde sköterskan få se. Hon bestämde att doktorn också skulle få titta men även då blev det en mycket liten skymt. Givetvis går det inte göra så mycket åt tungan men då hade vi i alla fall visat upp det. Hade med mig Nathalie och Wilhelmina vilket var skönt för att slippa både besöket och väntan själv. Nu får tungan läka ihop och redan igår åt han bra så jag antar att det kommer gå bra ändå. Men otäckt sånt där. Vi har varit väldigt skonade från olyckor på barnen vilket känns skönt. Men det kan gå fort så är den där. Den där Ole Olyckan…..

Fredagen var det också kurs i strategier för barn och ungdomar mellan 4-17 år med ADHD. Mycket bra första möte och jag tror kursen kommer att ge mycket, framförallt det bästa av allt, att man får träffa andra föräldrar i samma situation. Det känns skönt för trots att man tror att man är ensam så finns det många där ute som kämpar för sina barn och kan dela med sig av strategier. Nu har vi 4 tillfällen till i kursen och jag ser redan fram emot nästa.

Helgen är ju nu till ända och faktiskt har vi myst men också gjort lite nytta som städat och avklarat en skyttetävling. Så stolt kille som fick pris <3

Timothy fick en egen hylla i sitt rum med de fina priserna.

Nu är det söndagskväll och allt är förberett inför skoldag imorgon. Jag ska ta en dusch och sedan bara lägga mig. Idag är jag trött…riktigt trött. Imorgon hoppas jag på en piggare dag.

Ta hand om er.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

Nu är det slut….

Påskveckan gick fort och oj vad vi haft det bra, men nu är det slut. Skolan och helt andra rutiner är tillbaka idag. Men om vi sammanfattar lovet har vi haft en helt fantastisk påsk. Vi har grillat, letat ägg, varit ute, haft extra barnen och firat födelsedagar. I början på veckan firade vi ju våra pojkar och i slutet av veckan vårt extrabarn W. Tårta, god mat, påskbakelse och paj har vi ätit. Ja vi har verkligen gått all in.

Theodore & Timothy i skogen innan äggjakt. Så härligt med skogen intill knuten.

Påskägg med lite godis.

Potatispuré, grillat nötkött, primörer och sallad.

Pannacottapaj med passionsfrukt. Recept hittar ni här!

Påskbakelse

Tårta till extrabarnet som blev 9 år.

Vi har också myst med tv, skrattat och ätit hotellfrukost. Ja verkligen ett påsklov för återhämtning och kärlek. Och en hel del gott att äta 😉

Hotellfrukost.

Två små tjejer. Evangelinah & Wilhelmina

Hoppas ni alla haft en underbar Påsk <3

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

Förlossningsberättelse

Kom på att allt mitt bloggstrul gjorde också att inget inlägg kom upp med förlossningsberättelse. Så även om det inte finns så mycket att skriva, alltså det tog inte många timmar alls, så ska jag berätta ändå 🙂

På nyår fick hela familjen magsjuka och så även jag höggravid. Detta var inte roligt, jag trodde faktiskt att jag skulle få barn på grund av det. Men inget värre än lite små förvärkar eller sammandragningar kom. Vi blev friska och januari fortlöpte. Natten till den 28 januari klockan 03.38 vaknar jag av att det gör ont. Så ont att jag inte kan sova. Jag går upp och tar en varm dusch. Använder mig av en metod som jag nu inte kommer på vad den heter eller kom ifrån. Fick tips på Facebook. Det går i alla fall ut på att man lugnt och stilla följer med värken inifrån. Liksom bara tyst och stilla andas lugnt och följer med. Detta är verkligen det bästa tips jag fått. Visst gör det ont men åh så skönt att få tackla det i lugnt tempo inifrån. Jag duschar en stund men strax efter 5 måste vi åka. Christian har packat en väska men vill äta en macka och få med sig viktiga mediciner och annat. Vi sätter oss i bilen och åker. Vi har ca 50 minuter till sjukhuset. I bilen använder jag fortfarande samma metod men känner också att det är på väg. Att jag snart vill ta i. Christian försöker lugna mig och säger att snart är vi framme. Jag håller emot så gott jag kan. Han ringer också förlossningen och ber dem möta oss då det snart vill komma. Väl framme får jag hjälp vid bilen. Får sätta mig i rullstol och ta oss upp till förlossningen. Christian parkerar bilen och kommer upp snabbt, säger att han vill ta emot vårt barn och får både förkläde och handskar.  De får av mig byxorna och sen vill jag ta i. Liten Wilhelmina föds med segerhuva (hel hinnsäck) på två krystvärkar och Christian och barnmorskan får hjälpa henne ut ur säcken. Efter 7 minuter på förlossningen är hon född. Klockan 06.33. Vår fina lilla tjej.

Wilhelmina född 28 Januari

4040g 50cm 35cm huvudomfång

Efteråt behöver jag ingen vård och ligger en natt på BB. Träffar min allra bästa barnmorska och får krama henne. Allt känns så underbart.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

Firat två fina pojkar….

Igår firade vi Theodore 12 och Noha 11 med Mormor och Micke. En fin dag med tårta och paket. Mycket nöjda barn.

Theodore 12 år

Tårtan som Noha och jag gjorde

Noha 11 år

Idag har jag dunderförkyldning och därför kommer mer i bloggen imorgon. Var rädda om er.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

Facebook är bra….

Jag får väl börja med att säga att jag inte ska göra reklam utan faktiskt bara säga mina ord och vad jag tycker. Och även om alla mina tankar går till det som hände igår och mitt inlägg verkar fjuttit så skriver jag idag för att få tänka på lite annat.

Facebook är en sida som faktiskt är väldigt bra enligt mig. Här kan jag hålla kontakt med mina nära och kära som både bor nära och långt borta. Jag kan dela bilder och videos till många på samma gång. Jag kan också lära känna nya bekantskaper och i olika grupper finna både likasinnade, stöd, råd och hjälp. Viktigast för mig med denna sida är delandet av vårt liv. Bilder och tankar kring vårt liv därför blir jag vän med människor med väldigt stor försiktighet. Det för står ni säkert.

Idag har vi verkligen fått se priset av facebook. Vi hade besök av en familj som vi träffat just i en facebookgrupp och barnen fann varann jätte bra. Här har de lekts, pratats och fikat. Verkligen super trevligt.

Evangelinah fick en liten tjejkompis idag, så skoj!

Vi har också fått besök av vår vän i Göteborg med son och Theodore var riktigt glad. Även detta tack vare en status på facebook. Därför säger jag att denna sida verkligen är bra. Det finns såklart nackdelar med den som beroende om man inte kan låta bli eller annan form av spridning av dåligt budskap, men använder man den på rätt sätt är det ett fantastiskt community. Tack till alla våra besök idag och tack för facebook.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

När rädslan blir stor……

Här har vi haft en lugn fredag med ytterligare ett möte på skolan. Det börjar bli mer en vardag och vana än sällan och konstigt. Men kommunikation är det allra bästa. Så hellre ett möte för mycket än inga alls. Fick fram det jag ville och fick påpeka det som jag ansåg var fel. Känns bra nu när mötet är över.

Samtidigt blir rädslan stor på Drottninggatan i Stockholm. Vårt Sverige blir terrorattackerat och människor flyr för sina liv. Några mister livet och en hel del skadas. Vad är det som händer? Jag är inte förvånad men jag blir enormt rädd. Jag kände mig inte säker innan men nu är jag livrädd. Inte så att det ska få påverka hela mitt liv men nu är det nära oss. Stockholm liksom! Sverige! Dessutom skottlossning! Jag är verkligen ledsen och beklagar verkligen för de inblandade och med tron om att vi skulle få se Lets dance i kväll gör jag precis som de, sörjer och tänker på de som är drabbade. Myskväll och allt vad det innebär känns bara äckligt i jämförelsen att ha mist någon.

Ett fint Stockholm, kan bara föreställa mig hur skakat det känns nu.

Detta påminner mig också om att ta vara på stunderna. I morse när dessa människor klev ur sängen hade de inte alls tanken på att de skulle bli nermejade av en lastbil när de promenerade på stan. De var glada och hade säkert dagens planer i sin hand. Planer som inte blev av. Usch jag gråter inombords och tårar tränger fram i ögonen. Tänk vad lite vi vet om morgondagen egentligen. Var rädda om varann. Ta hand om varann. Låt inte små gräl bli stora problem. Säg jag älskar dig för du kan aldrig säga det för många gånger. Kramas för du kan aldrig ge en kram för mycket. Gör det du brinner för, du vet aldrig vad som sker imorgon, nästa vecka eller nästa år. En dag är allt för sent.

Jag ber för Sverige och för Stockholm men också för hela jorden. Finns så oerhört mycket ondska och sorg i världen. #prayforstockholm #prayforsweden

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

Hela familjen får en diagnos….

När någon i familjen blir sjuk och diagnos sätts blir hela familjen drabbad. Hela familjen får en diagnos trots att inte alla är sjuka. När Mhy fick sin diabetes var vi inte så många som vi är nu 😉 Hon var 3 år när vi åkte akut in till sjukhuset med ett blodsocker på 30 (Normalt ska vara mellan 4-6) vi fick bo kvar på sjukhuset jag och min lilla tjej i 2½ vecka. Drabbades av magsjuka och blev isolerade. Lärde oss hur vi skulle ta hand om Mhy och sjukhuset fick bli vårt hem dessa dagar. Vi fick besök, leka i korridorerna och längta efter syskonen (som då fanns). Vi fick till slut komma hem och vara samlade hela familjen. Alla fick lära sig, hjälpa och ta hand om Mhy. Givetvis utefter vad man kan. Nathalie lärde sig tidigt att hämta en vuxen om Mhy började bete sig konstigt, lägga sig ner mitt i leken eller på något sätt se ut att behöva hjälp. Familjen fick en diagnos. Medicinering och ett ständigt arbete dag som natt med vår lilla flicka. Vi har såklart kvar detta även nu. Mhy är 14 år och klarar en del själv men vi måste fortfarande finnas där, hjälpa, ta prover och göra allt vi kan. Syskonen som fått växa in i vår familj och med denna diagnos blir snabbt insatta och kunniga. Diagnosen blir ett med oss alla liksom.

Under hösten har vi haft ytterligare utredning att tampas med. Denna gången med en av sönerna. Det har ända sedan vi kom hit varit tufft och mycket konflikter i skolan. Han har nu fått diagnosen ADHD och jag kan ärligt säga att innan jag blev så kunnig och insatt kring honom och just diagnosen trodde jag som många andra att fy vad ouppfostrad den är. Och la mycket skuld på föräldraskapet. NU när jag själv sitter i samma båt inser jag att det inte alls har med föräldraskapet att göra. Vi uppfostrar alla våra barn likadant alla regler gäller alla och alla barnen har samma förutsättningar. Vår son har helt enkelt en svårighet och när läkaren lätt kunde konstatera hans diagnos kändes det både nervöst och lättande. Nu fick vi ju också insikter i hur det faktiskt är, kunskap i just diagnosen och ett helt annat perspektiv. Nu kunde vi förstå på ett helt annat sätt. Sedan snart två månader har vi medicinerat och ännu utvärderar vi. Vi har sett framsteg men vi har också stött på negativa insikter. Vi jobbar fortfarande med mycket och efter påsk får vi börja en kurs i strategier. Även denna diagnos påverkar hela familjen. Vi blir alla insatta, medvetna och kunniga. Även om vi än är i början kring detta och även inväntar en utredning till på ett av de andra barnen så är hela familjen i en diagnos, ja alltså alla har inte blivit sjuka men det drabbar oss alla. Vi är ju ett liksom även om vi är många jag.

Det är så lätt att döma och tycka som stående runtomkring eller som jag faktiskt gjorde innan jag fick kunskap. Med denna diagnos har jag vuxit och insett att vem är jag att döma? Oavsett vad det handlar om har jag ju oftast inte hela bilden eller vet och kan allt. Jag ska inte döma, tycka eller prata i sådant jag inte vet. Det hoppas jag att andra också känner. För att kunna prata i något behöver jag veta, vara ärlig och ha lite förståelse. Annars frågar jag på ett fint sätt som inte gör motparten sårad. Ingen vinner på att döma eller vara otrevlig.

Har du/ni också diagnoser? Har ni mött dömande tankar/åsikter? Har ni medicinering? Hur gör ni för att underlätta vardagen? Skriv gärna i kommentarer eller maila mig på trollmams@gmail.com för att delge din story eller rent av dela erfarenheter och frågor.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

En solig dag….

Våren är ju här och det är så skönt. Idag har vi varit ute och gått promenad, lekt och njutit av solen. Bjuder er på en fin bild

Wilhelmina i vagnen

Nu kommer den tiden på året hela vår familj gillar bäst, med fint väder, utflykter och husvagn. Så nu börjar projekt ta körkort, leta större bil och en husvagn 😉

Nu kommer tiden på året som energin är på topp och det är verkligen så skönt. Det märks inte bara på vår familj, vårkänslorna är nog på topp hos många 😉

Nej nu är det dags att mata liten igen. Ha nu en fin kväll alla.

Varma kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png

Vilken helg…..

Förra helgen hade vi dop av vår fina lilla flicka. Wilhelmina blev döpt och hennes namn blev.

Signe Maja Wilhelmina

Ett fantastiskt fint dop och trots att datumet verkar fel valt blev det super mysigt. Många kunde inte komma så vi blev en liten skara som samlades och fick njuta av dopceremonin och fika. Dagen blev fylld av kärlek och värme från fin familj och fina vänner. Vi tackar er alla hjärtligt för att ni kom.

Familjen och faddrar. Och utan att tänka har vi ställt oss formade som ett hjärta, eller har jag hört vad mitt hjärta är fyllt av. Kärlek. Och så mycket värme och kärlek det var denna dagen gör mig fortfarande fylld av energi, värme och tacksamhet.

Nydöpt liten tjej. Än en gång tusen tack till er som kom.

Men det var inte bara dophelgen som var underbar. Även denna helg som precis gått har varit helt fantastisk. Med både stödtjejer och vänner på besök. Nattade dessutom över och vi fick en helt underbar lördag och söndag. Lördagsmys med film och massor av godis förgylldes sedan med en riktigt god hotellfrukost på söndagen. Tack F med grabbarna för att ni ville komma till oss.

Nu är det ny vecka med allt vad det innebär och våren är här på riktigt då barnen imorgon har vårshow i skolan 🙂 Nu hoppas jag att riktig värme förgyller våra dagar och solstrålar ger oss färg i ansiktet. Önskar er alla en fantastisk natt sömn eller arbets natt. Oavsett. Ha det nu riktigt gott.

Varma Kramar

 photo unnamed 1_zps7f8dnk4m.png