Att hjälpa andra….

Har en tid mått dåligt, har kanske inte skrivit så mycket om det här i bloggen men har varit och är nog fortfarande lite i en svacka. En period då man också upptäcker mycket av sin omgivning. Jag ska försöka berätta och få ner mina tankar i ord.

När man mår dåligt märker man vilka som står vid ens sida. Många reagerar precis så man absolut inte önskar att de ska reagera och då menar jag reaktionen som kanske inte ens kommer fram utan du bär den liksom inom dig. Vilken jag menar? Jo… ‘åh gud vad jobbig han hon är!’ Har du tänk så om någon? Har du reagerat så på någons status på facebook? Var ärlig mot dig själv nu och tänk efter.
Jag är helt övertygad om att en del reagerat så på mina statusar när deppen varit som störst. Att det finns de som tänkt ‘ge upp nu med dina statusar’ osv… ingen har vågat säga eller skriva men tanken finns där. Jag kan ärligt erkänna att innan jag hamnade i denna depp tänkte jag själv så också. Men vet ni vad, den där människan som du tänker är sååå jobbig kanske faktiskt behöver dig! Ja han eller hon kanske behöver höra eller läsa ett par rader från dig. Just dina ord kan få just den personen att orka ta ett kliv uppåt, att ta ett kliv närmre att må bra. För mig är det så iallafall att orden ”finns här” eller ”du fixar detta” ger mig en styrka att orka vidare, att inte ge upp. De ger mig synen att jag inte är ensam för mig är ensam svag och betydelsen att andra finns gör mig mycket starkare.

Man kan med ord förmedla väldigt mycket. Man kan såra, trycka ner och stjälpa men viktigast av allt man kan lyfta, uppmuntra och hjälpa! I alla situationer är det mycket bättre att vara positiv i sina ord. Att hjälpa andra och att inte döma. Lite grann får man spegla sig också, hur vill du att andra människor är mot dig?

Jag tror också att i en situation där någon mår dåligt får man försöka sätta sig in i hur man själv hade reagerat. Bara för att jag behöver uppmuntrande ord och hjälp kanske det faktiskt inte alls är så i din situation, du kanske rent av behöver någon nära, kramar och stöd i form av besök. Vi är ju alla så olika men att veta och acceptera att vi är olika är en väldigt bra början till att kunna hjälpa andra.
Om du mådde dåligt, hade du verkligen velat att alla tar avstånd?

Att man också har ansvar helt själv är ju givet i detta fall oavsett om du mår bra eller inte. Allt du gör i ditt liv, alla känslor och tankar du har ansvarar du för själv. Det är bara du som kan förändra din syn på saker runt dig eller förändra en situation du sitter i. Ingen annan kan göra det, trodde du det så är jag ledsen att säga såhär. Mår du inte bra i din situation måste du göra något. Har du för lite pengar måste du göra något annat. Trivs du inte där du bor, eller med ditt jobb eller i din relation måste du göra någon förändring. Gör man inte det kommer det aldrig hända något. För tyvärr finns det ingen som kommer och serverar en lösning. Ingen serverar det du vill ha i ditt liv, det måste du servera dig själv. Du måste JOBBA på det du vill ha.

Att komma till dessa insikter har inte varit lätt, jag har nog i mitt stilla sinne trott att en dag kommer allt bli bra. Men jag inser nu att det är ju bara JAG som kan ta mig dit. Det är ju bara jag som kan förändra mitt eget liv! Det kan vara skrämmande att ta steg man kan rent av känna sig livrädd men det är ändå bara JAG som kan ta mig dit jag vill vara. Men att vandra vägen dit kan vara lättare med uppmuntrande ord, stöttan och umgänge av de som betyder något. Små ord kan göra så mycket.

”The tongue has no bones but is strong enough to break a heart.
So be careful with your words”
Tänk på hur du använder dina ord. Innan du säger dem tänk – THINK!
T – is it true?
H – is it helpful?
I – is it inspiring?
N – is it necessary?
K – Is it kind?
Var rädda om er och varandra!
 photo k05w6v_zpsipx3irmh.png

5 reaktion på “Att hjälpa andra….

  1. Kruxet är att identifiera just vad ens personliga behov är, och hur ett liv som fyller dem maximalt ser ut.

    Jag märker att jag har två delar i mig som drömmer om motsatta saker.

    Ena delen som jag känner är hjärtat- drömmer och behöver maximalt med familjeliv, djur kärlek och barn…och att verka för barnens framtid, att utveckla deras hjärtan.

    Sen andra delen som jag känner är egot, den vill ära och berömmelse, vara bäst och få beundran och pengar. Den vill ha massa vänner..gå på fester och vara ytlig och sällan vara hemma med barnen..

    Läääänge var jag kluven mellan dessa två delar av mig. Vem var den riktiga jag?
    Egots dröm var på kort sikt mer tillfredställande, den gav spänning och fyllde snabbt på bekräftelsebehovet.
    Medans hjärtats dröm kortsigtigt kunde ge ensamhet och svåra val med att säga farväl.. sorg.
    Hjärtats drömmar ger tusenfalt tillbaka på låååång sikt.
    Egots dröm ger tomhet och förtvivlan på lång sikt. Men berusande spänning och lust på kort sikt.

    När man börjar följa sitt hjärtats dröm upptäcker man ofta att det till en början kan kännas ensamt. Man känner sig annorlunda och det kan kännas tomt..
    När du då upptäcker att du kortsiktigt blir ensam så blir du naturligtvis olycklig. Men du vet att hjärtats väg verkar långsiktigt. I början ger hjärtats väg inte alltid utdelning…men däremot på lång sikt.
    Lätt hänt att man börjar följa hjärtats väg…och sen ser ensamheten som ett straff och tänker att man gjort fel. För varför blir det sämre när man gjort som hjärtat sa? Då tror man att hjärtat ljuger och egot har rätt. För egot ger ju utdelning på en gång!

    Du har mod och tillit att tro på ditt hjärta. Att den vet vilken väg du ska ta. Du har tro nog att finna tröst i dig själv under de mörka ensamma dagar som kanske kan komma. Du vet att om du bara är trogen dina behov och din dröm om att leva tillsammans med familjen och barnen på riktigt, så kommer du snart vara framme vid hjärtats drömliv, hur tomt och ensamt det än just nu kan kännas ��

  2. Styrkekramar till dig! Jag har en vän som befinner sig i en depression. Vi är arbetskamrater och bor nära varandra. Jag tycker mycket om henne, men hon stöter bort mig när jag säger stöttande/uppmuntrande saker, hon stöter bort mig när jag försöker hjälpa henne med alldagliga saker, hon svarar inte på telefonsamtal, brev/sms eller annat skrivet. Det är inte så att jag tränger mig på, någon gång kanske varannan månad hör jag av mig, eller när jag av en händelse träffar på henne på affärn, då vänder hon på klacken och drar därifrån som om hon hade sett ett spöke. Jag vet att jag inte har gjort henne något ont, och hon är likadan mot alla. Sådana här gånger är det inte lätt att göra som du föreslår. Hon har inte arbetat på över 2 år p g a sin depression, eller om det är något annat hon lider av. Ska jag låta henne vara? Eller vad tror du?

Kommentera