Att veta sanningen…..

Allt skrivs inte ut, allt delas inte med alla. Jag tror inte att all sanning kommer ut i bloggar eller på Facebook eller vilken community det nu handlar om. Jag tror att vi vill vara privata, ha saker för oss själva eller våra närmaste. I denna offentliga värld tror jag också att det är rätt. Alla har inte med allt att göra. Men då ska man som läsare av statusar, blogginlägg eller vad det nu handlar om inte tro sig veta, anta eller tro sig ha sanningen i sin hand. Vi kan inte döma någon men tydligen är det lätt. Jag ska ge några exempel. ”Hon” har ingen kontakt med sin mamma – Du tänker va? hur kan hon inte ha kontakt med sin mamma, jag skulle aldrig göra så eller klara av det. ”Hen” har ingen kontakt med sitt barn – Du tänker, vilken dålig pappa/mamma usch. Det är så lätt att döma den som inte har det man talar om. Men ingen tänker på hur motparten är. Eller vad anledningen faktiskt är.
Kanske har det hänt saker som gör att ”Hon” inte vill ha kontakt med mamman. Kanske finns det en förälder som inte tillåter barnet att träffa sin pappa/mamma trots att inga dåliga sidor finns.
Jag har en bekant som inte får träffa sin son och trots att denne inget ont gjort alls så får hen kämpa för att få träffa honom. Men eftersom vi inte är nära vänner kan jag ju inte veta hela sanningen. Kanske är det något som gör att det ska vara så, kanske är det en egoistisk förälder eller kanske finns det riktigt bra anledningar. Jag har valt att inte lägga mig i det, att inte ifrågasätta eller leta efter sanningen just för att vad har jag för glädje av den? Hade vi varit nära vänner hade vi kanske delat på sanningen, men nu är vi bara bekanta. Jag har också nära vänner som valt bort sin kontakt med sina föräldrar vilket jag kan känna är konstigt men jag vet ju inte varför? Så då tänker jag heller inte döma dem. Kanske finns det saker och anledningar som är mycket större än jag kan förstå.
Det jag vill säga med detta inlägg är att vi inte ska döma någon. För vi vet inte hela sanningen. Inlägget fick jag inspiration ifrån en kommentar som jag valde att inte publicera. En kommentar om min son. Nu har detta absolut inte med honom att göra men jag fick lite tankar och funderingar. Och till dig som skrev kommentaren: Vi planerar en resa upp till Norrland. Men allt måste inte skrivas här! Åter igen: Döm Ingen för hela sanningen eller vårt liv står inte i denna blogg. Dock är jag ärlig och det jag skriver är hjärtligt och vår sanning som vi delar med oss av och mycket av vårt liv delar vi med er här, vilket jag hoppas att ni tycker är kul, givande eller inspirerande.

”Döm ingen förrän du gått 100 mil i dennes mockasiner”
LOVE TO YOU ALL!!
Image and video hosting by TinyPic
Ps. Med sanning menar jag inte att det som skrivs är lögner utan mer att man inte delar hela sin sanning, ja alltså hela sitt liv, alla sina känslor, allt man gör, allt man äter, allt man planerar osv. I dagens offentliga värld får man ju också vara försiktig. Att på nätet skriva varje steg man tar känner inte jag är bekvämt. Därför skriver jag inte allt här i min blogg. Men alla är vi ju olika 🙂 Hoppas ni förstår vad jag menar för det är också lätt att missförstå en läst text 😉

9 reaktion på “Att veta sanningen…..

  1. Anna, så fint skrivet och ja visstt har vi lätt att döma varandra i förtid. Hoppas ni får en riktigt fin resa och att du fåt njuta en stund av din son, förstår att det är en kamp för dig varje dag och varje stund att inte få leva med honom, kram❤från Helena

  2. Så bra skrivet.
    Det är väl självklart att man inte skriver allt på sin blogg, men vissa tycks tro att man gör det.
    Jag tycker du skriver så varmt och fint, varför ska många ifrågasätta så mycket.
    Så fortsätt, det är så roligt att läsa om eran varma familj.
    Kramar/Brittinger

  3. Jovisst kan det vara så men jag anser man borde kunna glömma förlåta och gå vidare oavsett om man är barn eller vuxen en dag kan det vara försent=(

  4. Bra skrivet! Va glad jag blir att läsa att någon faktiskt kan förstå att det kan finnas en anledning till problem med tex sin mamma, som jag tyvärr har…
    Problemet med min mamma som gång på gång bryter ner mig bit för bit är att hon får säga precis vad som helst, elaka saker men jag får bara svara trevligt och aldrig säga ifrån. De gångerna jag talat om hur jag upplever det hon säger till mig så lipar hon "jag är en dålig mamma", "tänk på att jag kanske drunknar i badkaret ikväll", "jag kanske inte lever imorgon".
    Detta drabbar ju då min pappa som bor med mamma och han är konflikträdd och orkar inte heller med hennes självömkan om han skulle stå på min sida så pappa väljer att dra sig undan.

    Livet är komplicerat men man få se till att ta hand om sig själv och sin egen familj, man och barn!

    Varm Kram M

  5. Så sant, och så naket skrivet på nåt sätt. Det är ju så det är – man KAN INTE skriva allt. Skriver man allt så blir det ändå en massa missförstånd, och så sitter man där – berättat hela sanningen och så ska folk sitta och gotta sig i det istället. Nej, det är bättre att man skriver just det man VILL dela, det man kan tänka sig att få cirkulerat här o där… det som liksom inte är alltför privat.
    Det andra får man diskutera vid tillfälle – om man vill och behöver. Jag kan inte heller skriva allt, även om det lockar många gånger….

  6. Detta med relationer är inte lätt=(
    Fast det är aldrig ens fel att två träter som det heter,hoppas du har det bra,själv har jag en vuxen son som har tagit avstånd från mig utan direkt anledning vad jag vet iallefall och det gör så ont,han svarar inte när jag ringer ibland på sms men jag hoppas att vår kontakt blir bättre för jag tänker INTE ge upp Livet är alldeles för kort!!

    Mvh "Minna"

  7. Bra inlägg Här har du en pappa som gång på gång får höra skit bakom ryggen osanningar missuppfattningar och misstänksamhet allt felaktigt och det känns svårt,jag hoppas allt detta får ett slut och jag kan ha fin kontakt med mina två söner och min dotter innan det blir försent!!!

Kommentera