Gästbloggare ÅTTA.

Vilken ära det är att få skriva ett gästinlägg hos Anna, denna härliga, goa människa som sprider så mycket glädje!
Linda heter jag. Wahlström i efternamn. Inte släkt. 😉 Bloggar på LindaW.se Mamma till två små herrar… Höll jag på att skriva. Stora får det bli. Två stora herrar på 12 och 10 år och två mindre damer på 7 och 4 år. En man finns det också i familjen. Vi är en stor, liten bullrig familj som gillar allt med skärmar alldeles för mycket… Vilket är en orsak till att jag gör det jag gör just nu. Ja, dels skriver ett blogginlägg. Men är också orsaken till att jag studerar på högskolan. En utbildning med namnet IT, medier och design… Ja, ni hör ju, det hänger ihop…
C:UsersLindaAppDataLocalMicrosoftWindowsINetCacheContent.Wordväska.pngJag är en sån där som aldrig skulle plugga på högskolan. Det gjorde ju bara plugghästar. Inte såna som sabbade gymnasiet. Men efter två år på komvux vågade jag till slut ta steget att söka till högskolan. Oj vad det var nervöst. Fatta att lilla jag faktiskt tog mig hela vägen till stora högskolan!
I augusti började det… Första dagen i skolan, på uppropet, meddelade läraren att vi alla borde gå hem och ta följande vecka, innan skolan började ordentligt, för att planera om våra liv. Minimera alla distraktioner som till exempel arbeten och fritidsaktiviteter. Jag tror han menade barn med. Det kändes så. Och vi skulle förvänta oss att det är tufft på högskolan…
Om det är tufft? Japps!!
Den här första terminen som jag precis har avslutat har inneburit massor av skratt, tandagnisslan, nya vänner, frustrationer, tidsbrist, vin, skratt, tårar, ångest men framför allt självförtroende.
Tänk er situationen när ni har tre uppgifter som ska vara klara ungefär samtidigt. Den ena sparas till sist, den kan du ju. Men så kommer den där sista dagen när du ska skicka in allt. Det är då, just då, ett par timmar innan deadline som du förstår att du inte alls kan. Inte ett dugg förstår du… Det är fredag. Du är ensam hemma med fyra barn, som just då inte alls vill ha fredagsmys. Dom vill leka hela havet stormar. I hela lägenheten. Maken är på vift. Och allt som kan gå emot dig går emot dig. Vad gör du? Jag hällde upp ett stort glas vin. Japps, trots att jag var ensam med barnen just då. Det var det eller psykbryt. Som om jag skulle slippa det senare… Några timmar senare är både vin och tårar slut. Tiden för deadline är över för länge sen. Maken har hunnit hem för lite peppning och hjälp. Men uppgiften är inskickad. Det är då, just då, som livet känns så bra!
Eller den där gången när hela familjen har jullov. Utom du. Du jobbar stenhårt med ett projektarbete. Familjen sover gott när du tassar upp på morgonen för att sätta dig vid datorn för att konferera med resten av din projektgrupp… Familjen sover när du avslutar för dagen med… Liv? Ja, jag tror det var nåt som fanns BH – before högskolan. 😉
Jo, jag har ett liv utöver högskolan. Men det är mer begränsat än jag är van vid vissa perioder. När man har gått hemma som föräldraledig och senare pluggat på komvux, på distans, några timmar i veckan. Då är heltidspluggande på högskolan en aning mer att göra. Det är typ som natt och dag.
Jag har dessutom hunnit prova på att somna ifrån på tåget, så att jag åkt för långt på vägen hem. Inte bra när tågen går halvtimmesvis… Jag har provat på att nicka till på föreläsningar. Hoppas jag inte snarkade bara. Inte bra när man sitter långt fram i salen. Livet där hemma tar ju inte hänsyn till högskolan. Och högskolan tar definitivt inte hänsyn till livet hemma.  
C:UsersLindaAppDataLocalMicrosoftWindowsINetCacheContent.WordVinglas.jpgÄr det värt det? Att plugga när man har hunnit komma en lång bit in i livet, med en hel bunt ungar som ska hinnas med… Japps!!!

För även om det är en hel del frustration och tandagnisslan över skolan, över hemmet som inte städar sig själv och över barn som ritar på läxor och sånt så det skitkul på samma gång. Att våga ta steget att plugga på högskolan får plats på listan över det bästa jag gjort i livet. Jag rekommenderar det verkligen! Kom bara ihåg att det inte är en dans på rosor. Och ladda med vin. 😉 
Kram Linda

Kommentera