Gästbloggare Drömmen om 11 barn

När jag fick frågan av Anna angående att gästblogga så visste jag faktiskt inte, vad skulle jag skriva om? Vad vill jag delge er, som läser Annas blogg? Vad har jag att tillföra i denna blogg? Jo, någonting skulle jag nog komma på – efter lite funderingar kom jag på både en och tjugo saker att skriva om – så i själva verket vart det jättesvårt att koncentrera sig på endast EN!

Har ni läst ”På facebook får ingen missfall”? (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carinabergfeldt/article17047660.ab). Lite så är det ju även i bloggar kan jag känna. Aldrig kan det skrivas något negativt, har ni också reflekterat över det?
Oftast när jag bläddrar runt bland de bloggarna jag läser så är allt så bra, dagarna går i en väldans fart och alltid avslutar man den med ett leende. För ingenting kan slå dagen i spillror. Aldrig. Nu menar jag inte att kvinnor måste få missfall givetvis – jag menar överlag. Man visar liksom inte att man mår dåligt. Att man har en dålig dag. Man kopplar på ett leende istället och lyfter den där fasaden.
Varför kan man inte bara vara sig själv istället? Oavsett om man bloggar om mode, tvspel eller mammaliv – så har vi alla dåliga dagar. Vi har dagar där vi önskar att vi vore någon helt annanstans än vad vi faktiskt är. Dagar då vi önskar att vi fick sova i sju år. Dagar vi önskar att vi kanske inte ens vaknat. Låt oss få ha såna dagar. Man är inte kass för det. Men det är lite den känslan man får när man känner så…

Om jag (eller Anna) helt plötsligt skulle skriva ett inlägg om hur sjukt jobbig den senaste veckan varit med tidigare morgnar, sjuttioelva bajsblöjor och fyra magsjukor – då får vi troligen skylla oss själva för att vi skaffat så många barn. Som flerbarnsmamma har man liksom ”valt” det där själv… eller? 

Om någon som är gravt överviktig klagar på värk eller jobbig graviditet – då får hon skylla sig själv, oftast iallafall. Jorå – jag vet. Been there, heard that.
Nä – fram för mer medmänsklighet. Fram för mer ärlighet. På både facebook, i bloggar, i verkliga livet. Överallt. Dina vänner finns för dig oavsett vad, och personligen ser jag det som mer äkta vänskap om man kommer även när man mår dåligt.
Vi är alla människor – vi har upp- och nergångar. Vi får ha det, och vi måste få prata om det.
Så ser du ett riktigt deppinlägg någon gång, oavsett om det är hos mig, här hos Anna eller hos någon. Visa bara att du finns där, visa lite medkänsla. För du anar inte hur många andra som visar tvärtom – du vet, ”Anonym” finns överallt – och ”Anonym” är aldrig trevlig i sina kommentarer… därför behövs DU, Du som visar kärlek & omtanke.

Jorå, där fick du svammel från mig 😉

Kram, och tack för mig /Annika, drömmen om 11 barn

6 reaktion på “Gästbloggare Drömmen om 11 barn

  1. Bra inlägg …Citerar" Visa bara att du finns där, visa lite medkänsla. För du anar inte hur många andra som visar tvärtom – du vet, "Anonym" finns överallt – och "Anonym" är aldrig trevlig i sina kommentarer… därför behövs DU, Du som visar kärlek & omtanke" ♡ ..

    Kram & All Lycka till dig & din familj!

Kommentera