Gåstbloggare NIO.

Jag heter Angelica och driver bloggen www.angelicahedstrom.se , där behandlas saker som jämställdhet, långtidsamning, föräldraskap och barnperspektivets värde. Jag tycker det är oerhört viktigt att barn får vara barn och själva orientera sig fram med en vuxen som rådgivare. Jag finns även under namnet @angelicah på Instagram, där jag visar hur en vardag kan se ut för en feministisk förskollärarstudent som pusslar ihop föräldraskap, samboskap och en del spännande projekt.



Att vara förälder innebär för mig att vara en samarbetspartner till någon som är ny på jobbet. Jobbet det innebär att vara en individ och medmänniska. Det är vi som vuxna som ska följa dessa små människor till att växa till egna starka individer. Jag vill aldrig be mitt barn rätta sig efter mig och mina åsikter, när hon faktiskt har egna. Vem vet, kanske är hennes tankar bättre än mina. Jag vill lära av henne istället!

Min familj är en demokrati, där alla, oavsett längd, har en egen röst med lika mycket värde. Hos oss är ett nej ett nej, oavsett vem det kommer ifrån. Vi lär oss tillsammans om världen. Jag tror att ett barn som känner sig delaktig och får uppleva att hens åsikt är betydelsefull har lättare att bygga upp en god självkänsla.
Allt är nytt för Lykke, det är så mycket hon inte provat än! Allt från att hoppa i vattenpölar till att klättra upp på tv-bänken. Jag försöker alltid tänka efter innan varför jag säger nekar mitt barn något: Vad har jag för anledning? Nekar jag för att någon kommer skadas? I så fall är det såklart en väldigt bra anledning till att undvika. Men då kräver situationen att jag förklarar för mitt barn varför det inte är en bra idé, jag finns ju där för att ge råd! Om anledningen är harmlös, tex att barnet blir smutsigt, så är det (för mig) inte anledning nog till att neka henne en upplevelse. Vad har jag för rätt till det?
Jag tänker samma när det kommer till känslor. Mitt barns känslor är ingen annan än hennes egna. Är mitt barn är ledsen så är hon ledsen. Då ska hon inte hyschas, hon ska inte avledas och hon ska inte få höra att ”det var inte så farligt”. Då ska en trygg famn finnas där för att stötta och bekräfta hennes känslor.
Mitt mål som förälder är att ha ett barn med egen vilja och starka åsikter. Jag hoppas att hon alltid kommer våga kämpa för det hon tror på och alltid våga säga emot när hon tycker att något känns fel. Jag vill att hon ska hjälpa sina medmänniskor och ändå kunna ta tid för sig själv. Mest av allt hoppas jag att hon alltid kommer våga vara sig själv och att hon vet att hon har en familj bakom henne som stöttar varje klokt och oklokt beslut hon kommer att ta.

Kommentera