När det brister…..

Long time no see….. det är nu äntligen dags för mig att skriva igen, efter ett långt uppehåll känner jag nu skrivlusten och känner att jag både kan och vill berätta för er vad som pågått i vårt liv.

Livet är inte alltid lätt och ibland möter man motgångar och svårigheter som tar både kraft, vilja och ork. I september förra året gick min farfar bort bara 10 dagar innan vår fina Evagelinah kom. Detta tog hårt på mig då jag hade mycket kvar jag ville säga, visa och fråga honom. Framförallt ville jag ju att han skulle få se vår fina dotter. Det fick han aldrig och det gör mig ledsen. Samtidigt vill jag tro att han både känner och ser mig och vår familj. Och jag bär med mig honom varje dag i mina tankar och minnen.

Vi flyttade också i oktober och den flytten föll inte ut som jag hade önskat känslomässigt. Det har varit en tuff tid att landa och hamna på plats inte mest med att ställa ordning möbler och annat utan känslomässigt och relationsmässigt. Det är inte lätt att hamna på tom mark där man inte känner någon och får bygga upp sitt liv igen. Men med vilja och samarbete fungerar allt.
Får jag svara idag så känns ändå allt så bra. Huset är stort och vi får plats, vi behöver inte renovera särskilt mycket och vi får både sol, fågelkvitter, skog och ingen granne intill. Vi har det faktiskt helt fantastiskt i vår oas.

Samtidigt som allt detta händer har Hjärtat inget arbete. Företaget gick i konkurs och vi stod ännu mer på tom mark. Vi fick en klyfta i vår relation och snart var det ett faktum att allt brister. Vi diskuterade skilsmässa, hur vi skulle dela på barnen och vart vi skulle ta vägen då huset blir för svårt att klara som ensamstående. Vi pratade till och med om hur vi skulle dela upp allt ekonomiskt som både skuldmässigt och prylar. Det var så långt att vi nu skulle mista varann. Men så valde vi att stanna upp, strunta i bloggen, strunta i att söka jobb, strunta i att prata om någonting som handlade om skilsmässa, drömmar eller annat praktiskt. Vi valde att lyssna till våra hjärtan. Vi stannade i känslan av hjärtats röst. Där både jag och Christian kom fram till att det är ju med varann hjärtat ville leva. Det var ju där i hjärtats röst som vi fann förälskelsen och lyckan i att ha varann.
För er som läst här förut eller läst vårt liv så har vi varit i dessa svackor flera gånger förut och då överilat flyttat ifrån varann för att man trott det är lösningen. Men vi har lärt oss att fly sina problem är inte lösningen. Att förändra det man inte trivs med är lösningen och skulle det varit att vi inte trivdes i vår relation ja då hade utgången sett annorlunda ut., nu är fallet inte så. Vi har en enorm kärlek och vi tänker ha den som styrkan i vårt äventyr kallat livet. Vi ska vandra gemensamt och skapa vårt liv. Ge oss ut mot våra drömmar. Och leva både i medgång och motgång.

Livet är inte lätt och motgångar kan slå ner en hårt, känslan av ensamhet och tom mark kan bli en svår tackling. Men att med kärleken ändå finna styrka att fortsätta tillsammans och att känna att varje dags utmaning kommer vi att klara med hjälp av varann. Tillsammans.
Vi är nu beslutna om att vi ska klara vad som helst i livet för vår kärlek är så mycket större. Vi klarar detta gemensamt. Och det känns så härligt. Som att man är kär på nytt och det är just den känslan som gör att vi nu förälskat oss på nytt. Och visst är det praktiskt att förälska sig i samma man igen 🙂

Nu har vi börjat vårt ”nya” liv på den tomma grund vi har och både arbete, boendet och umgänge ska få det vi vill ha. Vi ska gå vår väg som alltid och få till en trygg och bra grund för oss alla.  Jag är så glad att vi funnit kärleken starkast.

Detta är ett inlägg skrivet direkt ur vårt liv, jag har valt att blotta och vara ärlig mot er och önskar därför medkänsla och inget skitsnack. Ta min ärlighet och ödmjukhet som lojalitet för jag delar inte detta för er skull, jag gör det för vår skull. För att vi ska kunna stå för vilka vi är, för att vi ska kunna visa hur vi känner och få vara riktiga människor med känslor vi med. Dessutom är det lättare att kunna visa ärlig sida än en falsk fasad. Så jag ber er var vänliga.

Nu ska jag fortsätta njuta av det soliga vädret, värmen och vår fantastiska oas hemma. Jag hoppas att ni också får tid för eftertanke, ro, lugn och sol. Var rädda om er och varandra. Ta hand om er.

Kärlek till er alla.
 photo k05w6v_zpsipx3irmh.png

18 reaktion på “När det brister…..

  1. Ett mycket öppet inlägg Anna som jag vet är från ditt innersta Hjärta & Jag blir rörd & berörd ♡ …
    Önskar Er All Lycka i er kärlek & liv!

    /Kramar i massor till hela goa Trollfamiljen

  2. Önskar dig och er all lycka i framtiden. Tror att ni fattade rätt beslut. Det hör till i livet att man ibland är nere i svackor. Ni måste ju tro att det kommer att bli bättre! Ja lösningen är inte alltid att separera. Samma har jag kommit fram till, vi har varit tillsammans i snart 30 år. Han och jag är nog basen i allt, livet är som det är. Hoppas du fortsätter att skriva 🙂

  3. Underbart att ni hittat tillbaka till kärleken emellan er. För mig är tanken på skilsmässa med en så stor familj svindlande. Jag är glad att ni väljer varandra av många orsaker. Och jag hoppas att allt det andra löser sig snart för er. Ni verkar verkligen ha hittat rätt hus för er så jag tror resten löser sig det med så småningom. Kramar till er alla!

  4. Fantastiskt fint skrivet! Ni verkar vara en fin familj, viktigt att stanna upp och tänka efter en gång till. Vår familj står också inför stora frågor framöver, kanske vi måste flytta, min pappa är mycket sjuk, har en mamma som utsätter mig för hat- och hotbrev, en flicka som har det jobbigt i skolan och lite till. Men så länge vi är en familj och håller ihop tror jag att vi klarar det. Kram till er!

  5. Anna, hur kan ni bara tänka tanken om skilsmässa med alla dessa barn? Ibland är livet svårt och tufft men det innebär att man får kämpa på, inte ge upp. Hur tror ni själva att ni var och en för sig ska klara av att sköta vardagen, klara ekonomin m.m. om ni är ensamstående? Att ha många barn är underbart men också skört då båda föräldrarna behövs väldigt, väldigt mycket. Att då typ ens fundera på skilsmässa går fetbort. Ni haf åtagit er ett enormt ansvar genom att sätta så många barn till världen och då kan man inte hela tiden vackla i relationen, då får man ta ett beslut om att köra vidare och kämpa på, även om kärleken inte alltid är på topp. Ni har gett varandra ett löfte om nöd och lust, två ggr dessutom. Ta det på blodigaste allvar och bestäm er för att hålla ihop, hur det än känns. Dessutom kan man inte flaxa hit och dit med barn i boende och skola, det vet alla som kan barn att många uppbrott skapar stor otrygghet. Jag har själv fyra barn och vårt äktenskap var inte alltid det lättaste men skilsmässa kändes aldrig som ett alternativ då vi först och främst tänkte på barnens behov av kontinuitet, trygghet och stabilitet. Det tycker jag att ni också ska göra nu och för alltid. Principiellt är jag absolut inte emot skilsmässa men har man satt många barn till världen så får man tamesjutton bita i det sura äpplet och kanske i perioder se familjen som ett gemensamt arbete som man inte gör vad som helst med.

    • Nu är det ju såhär att en hel del av er som läser ingen aning om har om vad vi gått igenom under våra 17 år tillsammans, vi har ett enormt ansvar för våra barn JA! Och att vi inte skulle klara oss i en skilsmässa är bara bullshit. Vi hade både klarat det ekonomiskt och ensamstående MEN det är inte det vi VILL. Vi har tagit beslut att leva tillsammans två gånger men ingen kan komma att säga att vi ska bita i det sura äpplet för ingen (möjligen någon) vet vad vi gått igenom. Om jag skulle skriva ärligt och öppet om det så kan jag nästintill lova att både du och andra hade gett oss rådet att lämna varandra. Jag tänker inte gå in på det men lita på mitt ord…..Och till sist påpekar jag då jag vet att det är lätt att missförstå text att jag inte löst in dina ord negativt och mitt svar är i allra högsta grad ödmjukt inte ett påhopp eller med nedvärderande avsikt.
      Kram TrollMorsan

  6. Anna, det svajar hela tiden runt er och kom ihåg att det gör det i många äktenskap, otrohet och annan skit är inte helt ovanligt liksom grymheter i relationer, tyvärr. Det speciella med er är att ni valt att gå vidare och satt fler barn till världen och då får man ta konsekvenserna av det även i tunga perioder och hålla ihop, se det hela som ett arbete helt enkelt. Att ni båda lätt skulle klara en skilsmässa med alla dessa barn är inte sant, det kan ingen Anna, ingen, hur duktig man än är. Inte om man vill att barnen skall må någorlunda bra och klara av sin skolgång på ett tillfredsställande sätt. Det är en praktisk omöjlighet i dagens samhälle. Men du kanske inte tänker så mycket på sånt men det är mitt utgångläge. Barnen är dessutom täta i ålder men jag vet hur det år att ha tonåringar och småbarn, behovet spretar rejält och alla behöver sitt och även om syskon hjälper varandra så räcker inte det. Jag skriver absolut inte detta för att vara elak utan jag vill uppmärksamma dig på hur jag reagerar. Att ha många barn kräver stabilitet och styrka, mod och tålamod att härda ut när det stormar. Jag förstår att du inte kan berätta allt för oss läsare men det känns så konstigt med nya barn och nya åsså hela tiden nya larm om skilsmässa/återförenande. Det känns impulsivt, ogenomtänkt och rörigt. jag har själv haft ett oerhört knepigt äktenskap som jag i perioder hatade men jo Anna, jag bet i det sura äpplet och det är jag idag oerhört tacksam över. Barnen står stadigt och det hade de definitivt inte gjort om vi flyttat runt, skilt oss och hela tiden svajat. Stå stark Anna, se barnens behov, läs av dem och prioritera deras behov framför era egna. Nej..man är inte alltid lycklig i ett äktenskap men det är man definitivt inte heller som separerad. Kram!!!

    • Jag har läst din reaktion. Jag går inte mer in i eTT samtal kring detta då jag inte vill blotta mer. Du får ha din reaktion men glöm inte att du har bara 1% av vad som verkligen ligger i vår grund. Troligen känner du inte oss eller våra barn heller. Och du anar inte hur mycket vi tänker på våra barn och sätter oss själva åt sidan. Men som sagt jag går inte in på detta mer nu. Du har din reaktion och jag respekterar den.

      Kram TrollMorsan

    • Jag har läst din reaktion. Jag går inte mer in i eTT samtal kring detta då jag inte vill blotta mer. Du får ha din reaktion men glöm inte att du har bara 1% av vad som verkligen ligger i vår grund. Troligen känner du inte oss eller våra barn heller. Och du anar inte hur mycket vi tänker på våra barn och sätter oss själva åt sidan. Men som sagt jag går inte in på detta mer nu. Du har din reaktion och jag respekterar den.

      Kram TrollMorsan

    • Nej jag vet kanske bara en procent av bakgrunden men vet ju till 100% att ni trots allt skaffat barn efter barn trots allt, ni vet väl vad ni gett er in på? Eller kanske inte Anna. Det låter si och så med ansvar och konsekvenstänkandet.

    • Vi vet precis vad vi gett/ger oss in på och just av konsekvenserna och ansvaret har vi också stannat upp, rannsakat oss, funnit behovet av varann och på det viset funnit nya vägar att fungera både som par och som ansvarsfulla föräldrar <3 Jag tar inte några av dina ord illa och hoppas inte att du på något sätt läst mina på det sättet för jag har enbart ödmjukt svarat dig.
      Fortsatt trevlig kväll.
      Kram

  7. Är så fint att läsa dina ord, dom träffar rätt och man känner känslorna och man känner er… har tidigt lärt mej att livet kan vara tufft men ibland måste man ta en paus för att finna det man söker eller bara fylla behovet av varandra… ibland behöver man komma ut från allt för att orka komma tillbaka och kämpa.. tror på er som par… Tror att ni verkligen tillhör varandra även om man som i alla relationer kan ha ups and downs.. kram och lycka till på vägen genom livet♡

Lämna ett svar till Fru Eriksson Avbryt svar