Slutet på året

Tiden går fort och dessutom försvann skrivlusten. Nu är jag tillbaka för att delge er lite av det som hänt och framförallt visa ett livstecken. 

Slutet av året har inneburit födelsedag för vår lille Matheus, hela 4 år. 

Vi har sedan haft både Lucia och julfester på skolan. Här bjuder jag på vårt eget Luciatåg.Saknade två stora tjejer som inte ville vara med och självklart Alexsander ❤

Har sedan gått med stormsteg mot julen och nu i skrivande stund är den ju avklarad 😊 Innan jul fick vi dock lite snö som gjorde landskap fantastisk. 

Underbar solnedgång.

Julen firades med Mamma och Micke på Juldagen. Massor av gott, umgänge och fina paket.

En fin dag med nöjda miner ❤En glad Timothy

Stor och Liten 😍❤

Hela familjen här hemma ❤ Saknar såklart Alexsander.

Efter julfirandet har både garage och hem fått ett röj. Har kört till tippen och stylat hemmet. Även en glöggmys hos vänner har det blivit. Nu väntas ett sprakande nyår tillsammans med vännen och hennes barn. Dessutom stoppade vännerna från dtockholm förbi idag när de var påväg till sitt nyårsfirande. Verkligen uppskattat med ett oväntat besök, och kaffe fick de 😊 ja te för oss som inte dricker kaffe. 

Nu ska det mysas i soffan med film. Resten som ska göras gör jag imorgon ❤

Varma Kramar

4 reaktion på “Slutet på året

  1. _Så fina bilder på er, men blir så ledsen när det står Hela familjen och att 2 stora flickor saknas i luciatåget. Även om Alexsander inte bor med er, så är han ju också i er fina familj. Vill inte kritisera utan mer dela en tanke från en som vuxit upp på samma sätt som Alexsander. Jag bodde hos min mamma heltid och kommer ihåg när pappa sa att hela familjen varit på semester, eller firat jul men då jag inte varit med. Även om jag trivdes jättebra och ville bo med min mamma, så sved det när min pappa sa så, tror inte han tänkte på hur det lät och framförallt kändes för mig. Och jag ville ju inget säga som kunde såra pappa, så jag låtsades som inget. Men önskar att hans fru eller nån av mina syskon påpekade att jag också tillhörde familjen, även om jag inte bodde med de. Allrahelst hade jag ju velat att pappa sa nästan hela familjen, då hade det inte svidit i hjärtat. Tycker jättemycket om din blogg och er som föräldrar, så hoppas du inte tar illa vid dig, utan bara tar det som en tanke utifrån en som vuxit upp och bott som din stora pojk. Önskar er alla 14 i familjen God fortsättning på nya året!! //Kram

    • Hej Mia.
      Börjar med att säga att jag inte tar illa vid mig. Jag känner varje gång jag fotar våra barn att det svider i kropp, hjärna och hjärta. Varenda dag gör det ont att jag inte kan fysiskt visa honom den kärlek och närhet som barnen här får. Varenda kväll tänker jag på honom. Självklart hålls kontakt via sociala medier och telefon men det bli aldrig samma sak som irl. Han vet också hur jag känner eftersom jag är ärlig och öppen med det. Just till de sociala medierna har det tyvärr blivit att jag inte påpekar att han saknas just för att jag många gånger får ”skyll dig själv” kommentarer 😢 vet att jag inte borde bry mig då jag vet sanningen men det gör ont och då drar man sig för att påpeka att hela tiden att han saknas i bild eller hör tilö familjen. Vilket han SJÄLVKLART gör, hela tiden ❤ Jag hoppas att du läser detta med en saknad och sorg i känslan, en smärta i hjärtat för det är precis så jag känner nu när jag skriver. Alexsander kommer alltid tillhöra vår familj även om han inte är med på bilder eller vill att jag lägger ut bild på honom ❤ Han är älskad av oss alla och det vet han då vi talar om och visar på det sätt vi kan ❤
      Kram Anna

Kommentera