Sparka på mamman som redan ligger….

En mamma är stolt hennes barn har lämnat napparna till Tomten så nissarna får dem. En annan kämpar fortfarande och försöker febrilt. En mamma har ett barn med diagnoser hon är ensamstående och får slita sitt hår för att orka utbrott, rutiner och strategier. En annan tycker hon gör för lite och påpekar att så kan du ju inte göra. 

En mamma får sitt barn blöjfri vid 5 år, en annan sitt barn att cykla vid 7. Båda lika stolta. Men en annan säger gör såhär istället. En mamma får sitt lilla barn att krypa till pottan medan en annan precis har fått barnet att sova i egen säng. En mamma kämpar med amning medan en annan har slutat. Någon klagar, tipsar och tillrättavisar. Sparkar. 

Men vad är rätt och vad är fel? Inget.

Alla barn har olika livshistorier hur små eller stora de än är. Alla barn är olika och har med sig olika ryggsäckar. Ett barn med diagnos eller sjukdom blir kanske inte blöjfri lika fort eller kan cykla som bara ett par år gammal. Det finns orsaker. Det är olika. Barnen är unika allihop. Ingen är den andre lik. En del barn tar tid på sig och är snabbare på att prata än släppa blöjan. En del går och står fort andra långsammare. En del pratar fort men är senare med något annat. Alla barn är olika. Ingen mer rätt än den andre. Föräldrar gör allt för sina barn, de flesta. Men ingen mer rätt än den andre. De kämpar, stödjer och hjälper och gör det de anser bäst för sina barn, sin familj. Ingen kan säga annat. Ändå ska de sparkas på mamman som redan ligger. Hon som kämpar med pottträning, diagnoser, börja cykla eller sluta med napp. Hon som kanske är ensamstående och har ett tungt bagage att bära. Eller mamman som gör allt hon kan men familjen har tragiska bortgångar, tunga ryggsäckar och en osäkerhet som gör att saker är svårare eller tar längre tid. Ingen vet bagaget för det står inte i pannan. Ingen vet hur hon kämpar i det dolda. Ändå ska hon tillrättavisas, hånas eller sparkas på. Varför? 

Varför måste det sparkas på mammor som redan ligger? Som kämpar och egentligen bara önskar en gnutta ‘åh så skönt för dig’. ‘Åh vad roligt att du lyckades’. Varför kan vi inte glädjas med andras lycka istället för att såga vid fotknölarna. Varför måste vi klaga och trycka ner när allt hon behöver är att lyftas upp och stöttas. Säga ‘jag förstår men du gör ändå ett bra jobb’. ‘Du är trots allt en bra mamma’. Varför måste vi sparka på varann? 

Jag älskar att följa mina vänner på Facebook och i bloggar. Jag blir lycklig när mina vänner är lyckliga. Jag uppmuntrar mina vänner i det dom gör. Har de bokat en resa till värmen önskar jag dem härlig vistelse. Har de lärt sitt barn cykla trots 7 år är jag där och gratulerar. Har hon fått sitt barn blöjfri, sovande i egen säng eller av med nappen så gratulerar jag. Varför ska jag gnälla och klaga. Jag vet ju inte hur mycket hon kämpat. Jag vet ju inte hur många gånger cykeln har fallit omkull med barnet på. Jag vet ju inte hur många gånger mörkret och egen säng skrämt det lilla barnet. Jag vet ju inte vad som är bäst för något annat barn än mitt eget! Därför kan jag inte sparka på någon. 

Det är sorgligt hur mycket en del sparkar på andra. Jag ser det på Facebook, Instagram och bloggar och det är verkligen trist. Kan vi inte bara unna varann lyckan. Att få lyckas. Att vi gemensamt gläds med varann oavsett om det är en resa till värmen, sova i egen säng eller sluta med napp. Kan vi inte bara vara glada över andras lycka och framgång! Och försöka ha i bakhuvudet att det alltid finns orsaker till hur saker blir. En skilsmässa, bortgång, diagnoser eller sjukdomar påverkar oss massor. Det kan yttra sig på många olika sätt och då blir barnets behov ett annat. Jämför inte barnen för att åldern är samma. Jämför inte barnen för att de har samma sjukdom. Jämför aldrig barnen för de är inte likadana. Och snälla sparka inte på mamman som redan ligger. Lyft upp henne, beröm hennes styrka och gläds med hennes lycka för du vet inte hur mycket hon har gjort eller kämpat. 
Tack för ordet.

Varma Kramar 

15 reaktion på “Sparka på mamman som redan ligger….

  1. håller verkligen med dig, tack för ett jätte bra inlägg,,, människor är så snabba att dömma andra, hur man än gör är det fel,, många kramar till dig o din fina familj

    • Jag tog inte illa upp men blev ledsen eftersom det ofta kommer påpekan på att man inte har förskola eller att det är fel att barnet är så stor och har blöja. Jag VET hur mycket vi kämpat och hur både ledsen och besviken jag varit på mig själv. Nu var det säkert kommenterat i välmening men jag måste också få svara tillbaka. Jag har absolut inte svarat i ilska, utan i hur jag ser det. Dessutom har jag enbart tagit åt mig för att det gjorde mig ledsen. Jag har liksom redan känt mig som sämsta mamman och hade hellre tagit ‘åh så skönt för er, jag förstår att ni kämpat’ alltså ett upplyft istället.

      Mvh

  2. Så bra skrivet av dig Anna. Och just det där med att allt ska vara så tidigt. Om barnen är sena med nåt så tjatas och tipsas det till det bli negativt.

    När det gäller att få torra barn, vilket är oerhört vanligt att tjata om, så är det lika vanligt att ett barn inte är torrt om natten när det är sex år som det är med astma. Om jag minns rätt så är är det 1 av 10 barn som få kämpa vidare efter att dom börjat i skolan. Så jag blir lika förvånad varje gång jag ser när folk kämpar hårt hårt med små barn för att dom SKA bli torra. Det är ju inte säkert att det kommer att funka…

  3. Mycket bra inlägg Anna! Håller helt med dig. Tycker ni är helt fantastiska! Alla är vi lika olika. Kram på er

  4. Med tanke på den lycka du hela tiden beskriver så ligger du väl knappast ner utan borde kunna ta ett perspektiv på varför barnet låst sig.
    Med tanke på alla barn ni välkomnat ligger du väl knappast ner. Dessutom kan vi som har koll räkna ut vem av era barn det gäller och jag vet inte om jag som barn skulle vilja att min mamma offentligt skrev om mina toalettvanor, det mest privata av allt. Jag vet att alla föräldrar gör så gott de kan Anna men ibland kan ngn utifrån ge perspektiv en kan ta till sig.
    Med vänlig hälsning
    En annan Anna
    Mamma till många
    Förskollärare

    • Jag skrev inte detta inlägget för att jag ligger. Jag skrev det inte för att det var kommentaren som fick mig till det. Jag skrev detta inlägg för att det hejvilt sparkas på mammor. Jag är medlem.i många grupper på Facebook och ser och läser en hel del. Det sparkas inte bara på just det jag skrev om utan massor av annat. Som utlandsresor, framgång i form av mycket pengar, boenden, jobb och mycket mycket mer.
      Angående att det inte är roligt för mitt barn att läsa om dens toavanor kan jag inte hålla med dig för så många gånger som alla mina större barn har frågat ”när blev jag blöjfri” ”när slutade jag med Japp?” ”När slutade jag med välling?” Etc så här det faktiskt intresserat mina barn. Den sista tiden har frågan varit vårt är jag född? Vart bodde jag då? Så att få läsa om sin blöjfrihet kanske även kommer intressera de kommande barnen. Om ens bloggen är kvar med alla de åren som eventuellt dröjer tills dess. Inte ens mina stora barn läser min blogg men vet om jag skriver något om dem. Än en gång skrevs inte detta inlägg för att JAG ligger. Det skrevs för att jag tycker vi kan glädjas med andra istället för att sparka, dömma eller trycka ner. Och absolut kan man ta till sig av folk utifrån men inte genom en kommentar där personen inte ens vet varför barnet låst sig. Likväl som jag delar diagnoser och sjukdomar kan jag dela blöjfrihet och jag kan cykla! Både glädje och sorg kommer att delas här så är det. Vi gör alla olika beslut.

      /TrollMorsan

  5. Bra skrivet!!
    Finns ingen som är så bra på hur alla andras barn ska uppfostras som ALLA runt omkring! Och ”gör” man inte som andra tycker då jäklar!
    Nä har man inget vettigt att säga ska man knipa igen foderintaget!

  6. Håller med dig Anna! Alla föräldrar gör så gott dom kan! I nästan alla kommentarsfält med stora familjer klagas det både på det ena och andra! Mirka Norrström fick en storm med folk som tyckte hennes ögonbryn var fula tex. Hur kan man skriva något sånt?
    Jättebra att ni har fått eran son/söner blöjfria, oavsett ålder! Både du och din make verkar vara superbra föräldrar med mycket kärlek!

Kommentera